Det kan låta ödmjukt, kanske till och med självinsiktsfullt. En partner som säger: “Jag är så dålig på det där” – om praktiska uppgifter, känslomässiga samtal eller ansvarstagande i relationen. Men när samma fras upprepas gång på gång, i olika situationer, börjar det väcka en annan sorts känsla. För vad som först verkade vara en sårbar bekännelse visar sig ofta vara en effektiv strategi: ett sätt att undvika ansvar utan att verka motvillig.
När “jag är dålig på det där” blir en ursäkt som får gälla på obestämd tid, riskerar relationen att snedbelastas – och den andra parten att bära mer än sin del.
När ödmjukhet döljer undandragande
Det är skillnad på att erkänna svagheter och att använda dem som frikort. Den första handlar om sårbarhet, vilja till växt och öppenhet. Den andra om att undkomma förväntningar.
Du kanske känner igen följande:
- “Jag är bara inte så känslomässigt verbal” – därför slipper hen delta i djupare samtal.
- “Jag glömmer alltid viktiga datum” – därför är det du som förväntas komma ihåg dem.
- “Jag är inte bra på konflikter” – därför måste du alltid vara den som tar upp saker.
- “Jag har ingen känsla för ekonomi” – därför får du sköta planeringen och oron.
I varje exempel sker ett subtilt ansvarsskifte – från den som inte “kan” till den som förväntas “kunna”.
Den tysta bördan hos den andra
Om du är den som lever med en partner som ofta avsäger sig ansvar på detta sätt, känner du kanske att:
- Du måste bli den kompetenta, den pådrivande, den organiserade – även när du är trött.
- Du upplever att samtal om ansvar leder till skuldkänslor, inte förändring.
- Du börjar ifrågasätta om du är krävande – fast du egentligen bara ber om samspel.
Med tiden kan detta skapa frustration, likgiltighet eller till och med förakt – inte för att du är hård, utan för att du blir ensam i det gemensamma.
När hjälplöshet blir en maktstrategi
Det är paradoxalt: den som verkar “dålig på något” kan ändå få stort inflytande. Genom att aldrig ta ansvar för vissa delar av relationen, tvingas den andra att ta över – eller leva med att det inte blir gjort.
Detta mönster kallas ibland för “strategisk inkompetens” – där hjälplösheten i sig är ett sätt att undgå ansvar, men utan att det uttalas eller erkänns.
Hur du kan synliggöra mönstret
Det kan vara svårt att ta upp detta utan att låta anklagande. Men det går att närma sig på ett undersökande sätt:
- “Jag har märkt att vissa saker alltid hamnar på mig – inte för att du inte vill, utan för att du säger att du inte kan.”
- “Jag undrar om det finns saker du skulle kunna lära dig – om du inte utgick från att du är dålig på det.”
- “Jag behöver känna att vi delar på ansvaret, även om vi har olika styrkor.”
Det handlar inte om att kräva perfektion – utan om att dela ett liv, på riktigt.
Om du känner att du fastnat i ett mönster där du bär mer än du orkar, kan det vara hjälpsamt att skriva till en relationscoach. I din egen takt, utan skuld, kan du utforska hur ansvaret fördelas – och hur det skulle kunna förändras.
