Professionella experter

Den förbjudna svartsjukan på den starka relation din partner har med ett av barnen

När närhet blir snedfördelad – och du känner dig som tredje hjulet

Det är en känsla man sällan vågar prata om. Kanske skäms du till och med över att den finns. Svartsjuka – inte på en annan vuxen, utan på ett av barnen. När din partner och ett av era barn har en särskilt nära relation, en självklar förståelse, en egen värld där du inte riktigt får plats, kan det väcka något oväntat: en känsla av utanförskap.

Och den känslan kan göra ont. Inte för att du inte älskar ditt barn. Utan för att du, mitt i allt, också längtar efter att bli sedd.

Vad är det egentligen du känner?

Det handlar sällan om avund på barnets tillgång till kärlek. Det handlar om en obalans:

  • Du känner dig som observatör – inte som deltagare i den starka kontakten.
  • Du saknar samma självklarhet i er vuxna relation – och den känslan blir tydlig i kontrast.
  • Du upplever att din partner ”försvinner” in i föräldrarollen, medan du blir kvar utanför.

Det är inte barnet du är svartsjuk på – det är förlusten av en plats hos din partner som gör ont.

Varför väcker barnrelationer så starka känslor?

Att se någon vara öppen, mjuk, närvarande och full av kärlek – men inte mot dig – kan vara en stark påminnelse om vad som saknas. Det väcker frågor som:

  • Varför kan hen vara så närvarande där, men inte här?
  • Vad gjorde vi för att glida isär?
  • Har jag ens rätt att känna så här?

Och kanske: kommer det alltid att vara så här?

Vad händer om känslan ignoreras?

När känslan inte får ord, kan den börja påverka relationen indirekt:

  • Du blir irriterad – på småsaker som egentligen inte handlar om det verkliga problemet.
  • Du drar dig undan – eftersom du känner att du ändå inte når fram.
  • Du börjar tvivla på din plats – både i föräldraskapet och i parrelationen.

Det kan även smitta av sig på samspelet i familjen – utan att någon förstår varför.

Hur kan du möta känslan – utan skuld eller skam?

1. Erkänn känslan för dig själv

Att känna svartsjuka är inte samma sak som att vilja barnet något illa. Det är en signal om ett behov som inte blir mött.

2. Fundera på vad du längtar efter

Är det mer närvaro? Mer ömhet? Mer samtal? Ju tydligare du är med det, desto lättare att hitta vägar framåt.

3. Säg något – varsamt

Till exempel: ”Jag tycker det är så fint hur nära du är med X. Och ibland märker jag att jag längtar efter mer av det mellan oss också.”

4. Skapa egna relationer i familjen

Du behöver inte konkurrera om samma plats. I stället kan du bygga egna band – både med barnet och med din partner – som står på egna ben.

5. Ta hjälp om du fastnar

Att sätta ord på förbjudna känslor kan vara svårt. En skriftlig konsultation med en relationscoach ger dig möjlighet att utforska det du känner, på ett tryggt och reflekterande sätt – i din egen takt, utan stress eller prestation.

Känslan visar dig vad du saknar – inte vad du är

Att uppleva svartsjuka i familjen är mänskligt. Det gör dig inte liten eller elak – det gör dig sårbar. Och just där finns ofta vägen fram: i att våga erkänna det du saknar, och börja ta små steg för att hitta tillbaka till det du behöver.

Det handlar inte om att ta plats från någon annan – utan om att återta din egen.