Att känna sig som den svåra partnern är en smärtsam och ensam upplevelse. Det innebär att du ofta får höra – direkt eller indirekt – att det är du som ställer till det. Du som överreagerar. Du som inte kan släppa saker. Du som är känslig, krävande, ologisk eller ”för mycket”. Efter en tid börjar du tro på det själv. Skulden lägger sig som ett lock över hjärtat. Och skammen växer: ”Det är jag som förstör det vi har.”
Att bära detta intryck av att vara den jobbiga parten, den som skapar problem, gör att du till slut börjar trycka undan hela dig själv.
När du gör dig mindre för att inte störa
Många som bär denna tysta skam börjar anpassa sig överdrivet. De lär sig att känna av stämningar, förutse reaktioner, hålla inne med åsikter. De ber om ursäkt för sina känslor, tystnar i konflikter, vänder inåt. Allt för att inte vara “den svåra igen”.
Det kan ta sig uttryck i:
- Att du ifrågasätter dina reaktioner: “Kanske överdrev jag?”
- Att du undviker att ta upp viktiga ämnen för att inte förstöra stämningen
- Att du känner dig skyldig efter att ha uttryckt ett behov
- Att du tror att din personlighet i sig är ett problem
Med tiden börjar du förlora kontakten med vem du egentligen är.
Varifrån kommer detta mönster?
Det kan ha vuxit fram i relationen – till exempel om din partner ofta reagerar med irritation, nedtoning eller undvikande när du uttrycker dig. Men det kan också ha djupare rötter. Kanske har du burit med dig bilden av att vara “för mycket” från tidigare relationer, eller från din uppväxt.
När denna känsla väl satt sig är den svår att bryta. Du börjar censurera dig själv innan någon annan gör det. Du tänker: ”Om jag bara kunde vara lite enklare, lite tystare, lite mindre.”
Att ifrågasätta bilden av den ”svåra”
Frågan är: vem har bestämt vad som är “svårt”? Är det verkligen du som är orimlig – eller är det så att du uttrycker helt rimliga behov, men i en relation där dessa inte tas emot?
Att vara känslig, intensiv, ifrågasättande eller uttrycksfull är inte samma sak som att vara destruktiv. Tvärtom kan det vara tecken på djup, närvaro och ansvar. Det som uppfattas som svårt kan i själva verket vara något sårbart – som hade behövt bli mött med lyhördhet istället för kritik.
Skam blockerar kontakt
Problemet med att leva med denna inre skam är att den blockerar äkta närhet. Om du hela tiden försöker vara till lags, slutar du vara dig själv. Då blir relationen inte ett möte – utan ett försök att inte vara till besvär.
Och det tragiska är: många som bär på denna skam längtar efter djup kontakt mer än något annat. Men när man ser sig själv som ett problem, vågar man inte släppa fram det man längtar efter.
Du har rätt att finnas – som du är
En fungerande relation bygger på ömsesidighet, inte på tyst anpassning. Du har rätt att ta plats, känna mycket, säga ifrån, vara tydlig, förändras. Det gör dig inte svår. Det gör dig levande.
Om du bär på skam över vem du är i relationen, kan du få hjälp att sortera tankarna i samtal med en relationsrådgivare – i trygghet, utan att dömas, i din egen takt.
