När oförmåga inte är ett misstag – utan en strategi
Din partner säger: “Jag vet inte hur man tvättar den där typen av plagg.” “Jag visste inte att barnen skulle ha matsäck.” “Jag köpte fel sort – men du är ju så mycket bättre på att handla.”
Och du suckar, rycker på axlarna, gör om, gör rätt. Om och om igen.
Till slut börjar du ana ett mönster: den upprepade “inkompetensen” verkar inte vara slumpmässig. Den verkar tvärtom vara ett sätt att slippa ta ansvar – eftersom varje misstag leder till att du kliver in och tar över.
Hos Relationsrådgivning beskriver många den här tysta dynamiken, ibland kallad strategisk inkompetens. En osynlig, ofta omedveten maktutövning som förskjuter ansvar, minskar delaktighet – och skapar djup frustration.
Vad är strategisk inkompetens – egentligen?
Strategisk inkompetens handlar inte om faktisk oförmåga, utan om att medvetet (eller halvmedvetet) undvika ansvar genom att:
- göra uppgiften dåligt – så att du nästa gång inte ber om hjälp
- hävda okunskap – trots att informationen är tillgänglig
- påstå sig vara ”sämre lämpad” – för att det är bekvämare
Det är inte alltid illvilja. Ibland handlar det om invanda könsroller, rädsla för konflikt, eller passiv aggressivitet. Men oavsett motiv, är effekten densamma: du gör mer, du blir tröttare – och relationen blir alltmer ojämställd.
Hur du känner igen mönstret
1. Misstag sker ofta inom samma områden
Din partner är kanske fullt kapabel på jobbet – men “glömmer alltid” vännernas födelsedagar eller “kan inte packa barnens kläder rätt”.
2. Din partner frågar inte – utan lägger ansvaret på dig
I stället för att ta reda på hur något görs, säger hen:
“Säg vad jag ska göra så gör jag det.”
Men det innebär att hela planeringsansvaret ändå ligger hos dig.
3. Du känner dig mer som chef än som medskapare
Relationen börjar likna ett arbetsledarskap – där du instruerar och kontrollerar, snarare än att få avlastning.
4. Du blir irriterad – men får dåligt samvete när du säger ifrån
Hen kanske svarar:
“Men jag försökte ju.”
Och plötsligt är det du som är den ”arga” och ”orättvisa”.
Vad det gör med dig och relationen
1. Du bränner ut dig – mentalt och emotionellt
Att bära både ansvar och frustration gör dig utmattad. Det drabbar inte bara dig – utan hela relationens känslomässiga klimat.
2. Du tappar respekten
När en vuxen människa konsekvent undviker ansvar, är det svårt att känna tillit och beundran.
3. Du känner dig ensam i det gemensamma
Det som skulle vara “vårt liv” känns plötsligt som ditt projekt. Du är ensam arbetsledare för ett tvåmannateam.
4. Ni fastnar i destruktiva roller
Du blir den kontrollerande. Hen blir den hjälplösa. Det gynnar ingen – men det är svårt att bryta.
Hur du kan börja ta dig själv – och problemet – på allvar
1. Sätt tydliga ord på det du ser
Säg:
“Jag märker att vissa saker ofta blir fel – men att du inte tar reda på hur man gör. Då blir det jag som får ta över, och jag vill inte ha den rollen längre.”
2. Sluta rädda situationen varje gång
Låt konsekvenserna uppstå. Det är inte ditt jobb att förebygga alla misstag – särskilt inte när de upprepas på bekostnad av dig själv.
3. Dela inte bara upp uppgifter – dela också ansvar
Bestäm vem som har ansvar för helheten i vissa områden – inte bara utförandet. Då slipper du vara projektledare i det tysta.
4. Bekräfta dina egna känslor
Du får känna dig utnyttjad, ensam eller arg. Det är inte du som skapar problemet – det är du som drabbas av det.
5. Sök stöd om du fastnat i ett mönster du inte kan bryta
Hos Relationsrådgivning får du hjälp att identifiera strategisk inkompetens, förstå varför du accepterat det – och hitta sätt att ta tillbaka makten utan att hamna i nya maktkamper. Våra skriftliga konsultationer ger klarhet, stöd och nya vägar framåt.
Du ska inte behöva vara lärare, handledare och projektledare – när du bara ville vara partner
När någon gång på gång “gör fel” för att slippa ansvar, blir det inte längre ett misstag – utan en strategi. Och du har rätt att sätta gränser, säga ifrån och sluta kompensera för det som inte är ditt att bära.
