När tryggheten snedfördelas – och friheten blir ojämnt fördelad
I ett partnerskap delar man ofta både vardag, känslor och ansvar. Men vad händer när balansen i riskfördelningen blir sned? När den ena alltid vågar mer – byta jobb, följa en dröm, ta emotionella steg – eftersom hen vet att den andra står kvar som garant, försörjare eller känslomässigt ankare? Och vad händer när samma trygghet aldrig erbjuds tillbaka?
Det är här begreppet “moralisk risk” får en plats i det känslomässiga landskapet: när den ena partnern agerar mer vårdslöst – för att den andra tar konsekvenserna.
Vad ”moralisk risk” betyder i en relation
Begreppet kommer ursprungligen från försäkringsvärlden: en person som vet att hen är försäkrad kan ta större risker – ibland på andras bekostnad. Översatt till en relation kan det innebära:
- Att en partner gång på gång förverkligar sig själv – medan den andra kompromissar.
- Att en tar ekonomiska, sociala eller känslomässiga risker – och förväntar sig förståelse.
- Att en litar på att “någon annan” (partnern) ordnar upp, stannar kvar eller skyddar.
Det kan se ut som mod. Men är ofta beroende av att någon annan bär den faktiska kostnaden.
Hur det tar sig uttryck i vardagen
Du kanske märker att:
- Din partner säger upp sig för att “hitta sig själv” – medan du försörjer er.
- Hen ställer krav på att du ska förstå hens känslomässiga process – men lyssnar inte på dina behov.
- Hen fattar impulsiva beslut – i trygg förvissning om att du “ändå alltid finns kvar”.
- Du själv tvekar att ta risker – eftersom det inte finns någon som fångar upp dig.
Kanske säger ingen det högt, men dynamiken är tydlig: du är nätet. Hen är akrobaten.
Vad det gör med den som bär hela risken
Att alltid vara tryggheten för någon annan – men aldrig ha den garanterad tillbaka – skapar ofta:
- En känsla av orättvisa och emotionell ensamhet.
- En gnagande oro: “Om jag faller – finns ingen som fångar mig.”
- Skuld, eftersom du inte vill vara “den som håller tillbaka”.
- Resignation: du slutar be om balans, eftersom det ändå inte förändras.
Till slut blir det inte bara en praktisk börda – utan en emotionell snedställning som tyst urholkar er tillit.
Varför detta ofta är osynligt – och svårt att prata om
Moralisk risk i ett förhållande döljs ofta bakom positiva ord: “Hen är så spontan”, “Jag är den trygga”. Men:
- Du kanske är rädd för att framstå som kontrollerande eller krävande.
- Din partner kanske inte ser sin frihet som möjliggjord av dina uppoffringar.
- Ni kanske båda vill undvika frågan: Vad händer om rollerna skulle bytas?
Men tystnad förändrar inte dynamik – den fördjupar den bara.
Hur ni kan börja omfördela risken – och ansvaret
1. Beskriv det du bär, utan att skuldbelägga “Jag känner ibland att jag tar konsekvenserna av våra val – även när de inte är mina.”
2. Utforska vad som skulle hända om rollerna byttes “Hur skulle du känna om jag sa upp mig – och du stod för stabiliteten?”
3. Sätt gränser för din emotionella och praktiska kapacitet “Jag behöver veta att jag också får falla ibland – och att du fångar mig.”
4. Gör ansvarsfördelningen synlig Vilka risker har ni tagit? Vem har burit dem? Vem har haft friheten, och vem tryggheten?
Trygghet är inte en självklar resurs – den måste delas
Ingen relation kan vara helt symmetrisk. Men när friheten bygger på att en annan ständigt fångar upp, uppstår inte bara obalans – utan tyst frustration. Att lyfta det är inte att kräva mindre frihet, utan att kräva ömsesidighet. För i ett verkligt partnerskap ska båda kunna falla – och båda kunna fångas.
Vill du få hjälp att förstå hur ni fördelar ansvar, risk och trygghet i din relation? Hos Relationsrådgivning får du skriftlig vägledning som hjälper dig att sätta ord på obalansen – och se vad som faktiskt går att förändra.
