I en relation finns stunder då svåra samtal, obekväma beslut eller nödvändiga förändringar måste tas upp. Det kan handla om allt från ekonomi och föräldraskap till känslomässig distans och praktiska problem. När dessa initiativ nästan alltid kommer från en och samma person, uppstår ofta en skevhet i dynamiken. Den som tar upp frågorna kan känna sig ensam, tungt belastad och till slut irriterad. Den andra kan känna sig kritiserad, pressad eller undvika ansvar.
Det är ett mönster som ofta byggs upp långsamt och blir tydligt först när irritationen redan har satt sig.
Varför fastnar rollerna?
Att en person konsekvent tar de svåra initiativen kan bero på flera saker:
- Personlighet – en av er är mer handlingsinriktad eller konflikttålig
- Vana – ni har hamnat i ett mönster där ansvaret ”bara blev” den enes
- Rädsla – den andra undviker obekväma situationer för att inte skapa spänning
- Tidigare erfarenheter – någon har lärt sig att tystnad är säkrare än konfrontation
Problemet är att mönstret, oavsett orsak, leder till en obalans som är svår att bryta om den inte adresseras.
Hur det känns för den som alltid tar initiativen
Den som gång på gång tvingas lyfta det som är svårt, känner ofta:
- Trötthet över att alltid vara den som ”startar jobbigheter”
- Frustration över att partnern inte ser behovet av att agera
- En känsla av ensamhet i ansvaret för relationens utveckling
- Rädsla för att bli uppfattad som negativ eller krävande
Med tiden kan detta leda till en cynisk inställning: “Det är alltid jag som måste dra lasset.”
Hur det känns för den som undviker initiativen
Från den andra sidan kan upplevelsen vara annorlunda. Den som inte tar upp svåra frågor kan:
- Känna sig ständigt ifrågasatt eller påhoppad
- Uppleva att relationen fokuserar mer på problem än på det som fungerar
- Bli defensiv och därför ännu mer ovillig att ta upp något svårt
Detta kan förstärka mönstret ytterligare – den ena drar sig tillbaka, den andra tar ännu mer ansvar.
Riskerna med en långvarig obalans
När ansvaret för svåra initiativ inte delas, riskerar relationen att hamna i ett låst läge. Den aktiva parten kan tappa lusten att försöka, medan den passiva vänjer sig vid att slippa obehaget. Till slut kan det leda till en relation där viktiga problem aldrig hanteras i tid, och där avståndet växer i tysthet.
Hur ni kan börja dela ansvaret
Att bryta mönstret handlar om att öppet prata om rollerna – utan att anklaga. Några konkreta steg kan vara:
- Börja med mindre, ofarliga ämnen för att träna på att båda tar upp saker
- Bestäm er för att turas om att ta upp en fråga som är viktig för relationen
- Visa uppskattning när den andra tar initiativ, även om det känns ovant
- Skapa trygghet genom att lyssna utan att avbryta eller avfärda
Det handlar inte om att båda alltid måste vara lika aktiva – men om att ansvaret ska kännas delat.
När det behövs hjälp utifrån
Om mönstret sitter djupt och alltid leder till konflikt, kan det vara värdefullt att ta stöd utifrån. Att i lugn och ro skriva till en relationsrådgivare kan ge nya perspektiv och verktyg för att hitta balansen – utan att någon behöver känna sig attackerad.
