I många relationer finns det tydliga skillnader i hur man fungerar i sociala situationer. En av er kanske är den som älskar att prata, ta initiativ, driva samtalet framåt – medan den andra hellre lyssnar, reflekterar och väljer sina ord med större eftertanke. Den ena får energi av att uttrycka sig högt och snabbt, den andra behöver tid för att bearbeta innan orden kommer.
Det är helt naturliga personlighetsdrag – men i en nära relation kan dessa skillnader ibland leda till missförstånd, frustration eller känslor av ensamhet, särskilt i sällskap med andra.
Olika behov, olika rytmer
Det som för den ene känns som en levande, stimulerande kväll kan för den andre kännas överväldigande och dränerande. Prataren kanske upplever att hen bär hela samtalet, medan tänkaren känner att det aldrig ges tillräckligt utrymme att formulera tankarna. Eller så uppstår en känsla av att bli förbigången, missförstådd eller överskuggad – åt båda håll.
Typiska situationer kan vara:
- Prataren avbryter utan att mena illa, men tänkaren hinner aldrig få sagt sitt
- Tänkaren tystnar i gruppen, vilket prataren tolkar som ointresse eller avstånd
- Efter en tillställning vill tänkaren hem och vila, medan prataren är uppvarvad och vill prata mer
- Prataren blir frustrerad över tystnad, tänkaren över överprat
Olikhet betyder inte obalans
Många misstar denna skillnad för ett kommunikationsproblem. Men det handlar oftare om olika processer – inte olika värden. Den som pratar mycket bearbetar ofta i realtid, medan den som tänker länge gör det inåt. Båda har lika mycket att säga, men på olika sätt och vid olika tillfällen.
Problemet uppstår när den ena stilen dominerar, eller när olikheten tolkas som personlig kritik. Då försvinner ömsesidigheten, och relationen börjar snedbelastas.
Hur ni kan mötas i olikheterna
Här är några sätt att hitta en gemensam rytm, där båda får plats:
- Skapa en medvetenhet om era olika behov – utan att värdera dem
- Ge utrymme för tystnad efter sociala tillställningar
- Öva på att pausa – så att tänkaren får chans att komma in i samtalet
- Låt prataren få uttrycka sin energi, men med respekt för den andres process
- Prata om vad ni behöver både före och efter sociala sammanhang
Ofta räcker det att sätta ord på mönstren för att spänningarna ska minska.
Att uppskatta det ni ger varandra
I stället för att se era olikheter som hinder, kan ni börja se dem som komplement. Prataren hjälper ofta till att bryta isen, skapa kontakt, hålla samtalet levande. Tänkaren fördjupar, reflekterar och bidrar med eftertanke och nyanser.
När ni båda ges utrymme att vara som ni är, kan det sociala bli något ni bär tillsammans – inte något som drar isär.
Om ni ofta fastnar i detta mönster och inte lyckas hitta en balans, kan det vara hjälpsamt att skriva till en relationsrådgivare. I lugn och ro, på egna villkor, kan ni få hjälp att förstå era olika sätt att kommunicera – och hitta fram till en gemensam ton.
