När du bär både vardagen och drivkraften – och börjar undra om ni är vuxna på samma villkor
Du organiserar, påminner, gör listor, plockar upp, planerar framtiden. Din partner… väntar. Skjuter upp. Tappar energi. Kommer inte till skott. Inte bara med disken eller tvätten – utan med större saker: jobbsökande, viktiga beslut, hälsa, personligt ansvar.
Du försöker vara stöttande. Du vill inte vara dömande. Men du känner hur frustrationen växer: “Varför är det alltid jag som måste tänka framåt?” “Hur länge ska jag bära oss båda?” “Varför verkar det som att jag vill mer med livet än hen gör?”
Hos Relationsrådgivning möter vi många som kämpar med känslan av att ha blivit projektledare i sitt eget förhållande – inte bara i hemmet, utan i själva livet. När en partner inte bara undviker vardagsansvar, utan verkar sakna inre driv, börjar hela relationens dynamik luta snett.
Vad som ofta döljer sig bakom ”lathet” i vuxen ålder
1. Brist på inre motivation eller riktning
En del människor saknar tydliga mål, självinsikt eller känsla av mening – vilket skapar passivitet snarare än medvetna val.
2. Låg självkänsla eller rädsla för misslyckande
Det kan vara lättare att låta bli än att försöka och riskera att misslyckas. Lathet kan vara ett skydd mot skam.
3. Inlärd hjälplöshet
Om partnern vuxit upp i en miljö där andra alltid tog ansvar, kan det ha blivit en vana att vänta in hjälp eller initiativ.
4. Odefinierad nedstämdhet
En partner som inte orkar ta tag i saker kanske inte är lat – utan omedvetet nedstämd, håglös eller känslomässigt avstängd.
Hur det påverkar den aktiva parten i relationen
1. Känslan av att vara ensam vuxen
Du axlar allt – ansvar, framåttänkande, struktur. Det kan kännas som att du har ett barn istället för en jämställd partner.
2. En växande bitterhet
När du upplever att du alltid måste pusha, påminna eller bära, börjar respekten sakta eroderas.
3. Självtvivel och skuld
Du kanske börjar undra om du kräver för mycket, är för “kontrollerande” eller för lite “avslappnad”.
4. Minskad attraktion och intimitet
När du inte längre ser partnern som någon du kan luta dig mot – utan någon du måste dra – påverkar det närheten.
Vad du kan göra om du lever med en passiv partner
1. Sluta kompensera – låt konsekvenserna märkas
Ju mer du täcker upp, desto mindre driv finns för förändring. Släpp ansvaret för vissa delar och låt partnern märka vad som händer.
2. Beskriv vad du ser – utan att moralisera
Säg:
“Jag upplever att jag är den som driver allt framåt. Jag saknar att känna att vi har gemensamma initiativ.”
3. Utforska vad som ligger bakom mönstret
Fråga:
“Hur mår du egentligen?”
“Vad är det som hindrar dig från att ta tag i saker?”
Ibland finns mer sårbarhet än man först ser.
4. Sätt gränser för vad du är villig att bära
Det är okej att säga:
“Jag vill inte längre vara den som driver oss båda. Jag behöver se att du också tar ansvar – både praktiskt och emotionellt.”
5. Sök hjälp om dynamiken är fastlåst
Hos Relationsrådgivning kan du – eller ni – få hjälp att synliggöra det ojämna ansvaret utan att fastna i anklagelser. Våra skriftliga konsultationer ger utrymme att förstå, förklara och formulera nya ramar för relationen.
Att ta ansvar för sitt liv är en del av att vara i en relation
Kärlek kräver inte att man är perfekt – men den kräver vilja. Och om du känner dig ensam i engagemanget får du säga: “Jag behöver en livspartner, inte en passagerare.” För du har rätt att vara i en relation där ni bär varandra – inte där du bär allt.
