Det kan kännas som ett svek mot relationen att ens tänka tanken. Din partner är snäll, omtänksam och vill dig väl. De gör inget ont, försöker aldrig medvetet såra dig och vill ofta undvika konflikter. Ändå finns det stunder då deras godhet känns som en källa till frustration. När deras ständiga vilja att se det bästa i alla – och deras brist på skärpa i vissa situationer – gör att du känner dig ensam i ansvaret, trött på att vara den som ser nyanserna, och ibland till och med irriterad över att behöva ”kompensera” för deras blinda fläckar.
Det är en förbjuden känsla – just för att den riktar sig mot egenskaper som samhället, och ofta du själv, anser vara positiva.
När godheten skymmer sikten
Att vara god är en styrka. Men när godheten kombineras med brist på skärpa kan den få konsekvenser:
- Din partner ser inte när någon utnyttjar deras välvilja
- De har svårt att sätta gränser och säger ja när de borde säga nej
- De undviker att fatta obekväma beslut, även när situationen kräver det
- De förringar problem och tror att allt löser sig ”av sig självt”
För en person som är mer vaksam eller strategisk kan detta bli påfrestande – särskilt när det leder till att du får ta större ansvar, skydda, rätta till eller styra upp situationer.
Varför blir du irriterad?
Irritationen handlar ofta om känslan av obalans. Du kanske upplever att du alltid måste vara den som ”ser farorna”, ställer de svåra frågorna och håller er på rätt kurs. När din partner konsekvent intar rollen som den som hellre flyter med än tar ställning, kan du börja känna att du bär relationens verklighetskontakt ensam.
Det kan också väcka en djupare frustration: att inte bli mött på samma nivå av klarsyn och kritiskt tänkande. Att känna att du inte har en jämbördig att resonera med i vissa situationer.
Skulden över att känna som du gör
Att irritera sig på godhet kan kännas som att irritera sig på värme, omtanke eller generositet. Det väcker lätt skuld och självkritik. Du kan tänka: ”Borde jag inte vara tacksam? Borde jag inte uppskatta det här mer?” Men känslor fungerar inte så. De uppstår ur upplevelsen av situationen, inte ur hur du tycker att du borde känna.
Skulden kan i värsta fall göra att du håller tyst, vilket skapar en inre distans som växer med tiden.
När godheten behöver kompletteras
Godhet och skärpa behöver inte vara motsatser. Tvärtom kan de förstärka varandra. Men det kräver att båda i relationen kan se när balansen tippar för långt åt ena hållet. Du kan prova att:
- Ge uppskattning för godheten – samtidigt som du uttrycker behovet av tydligare ställningstaganden
- Prata om konkreta situationer där du känt att du stod ensam med ansvaret
- Ställa frågor som väcker reflektion: ”Vad tror du händer om vi inte agerar nu?”
Att våga prata om det förbjudna
Att lyfta denna känsla kräver varsamhet. Risken är att din partner uppfattar det som kritik mot hela sin personlighet. Därför är det viktigt att fokusera på hur ni fungerar som team – inte på att förändra deras natur.
Du kan exempelvis säga: ”Jag uppskattar verkligen din godhet. Men ibland känner jag att vi behöver vara mer skarpa tillsammans, så att jag inte bär det ansvaret ensam.”
Om du känner att denna obalans blivit en återkommande källa till frustration, kan en skriftlig kontakt med en relationsrådgivare hjälpa dig att förstå mönstret och hitta sätt att prata om det – i din egen takt, utan skuld eller press.
