Att leva med en katastroftänkare kan vara utmattande. Det handlar om en partner som, oavsett situation, ser farorna först. Inget är bara en liten oro – varje problem kan bli en kris, varje förändring ett hot. Även i stunder som borde vara lugna och glädjefyllda letar de efter det som kan gå fel. Det kan skapa en relation där tryggheten ersätts av ständig vaksamhet.
I början kanske du försökte lugna, resonera och ge nya perspektiv. Men med tiden blir det lätt att själv börja leva i samma stämning – som om du måste vara beredd på katastrof, även när den inte finns.
När oro blir en livsstil
En partner som tänker i katastrofscenarier är sällan medveten om hur mycket deras sätt att tänka påverkar omgivningen. För dem känns det ofta som förutseende, försiktighet eller realism. Men för den som lever bredvid kan det kännas som att alla möjligheter punkteras innan de ens hunnit växa.
Det kan yttra sig som:
- Ständiga påminnelser om vad som kan gå fel
- Snabba tolkningar av situationer som farliga eller hotfulla
- Oförmåga att njuta av nuet utan att tänka på risker
- Motstånd mot förändring, eftersom det kan innebära nya faror
Hur det påverkar relationen
När katastroftänket blir en ständig följeslagare kan det sakta förändra dynamiken mellan er. Du kanske:
- Blir mer försiktig med vad du delar, för att slippa höra negativa scenarier
- Känner dig ensam i att vilja ta risker eller prova nya saker
- Tappar lusten att planera framåt eftersom allt ändå ifrågasätts
- Börjar känna dig som den som alltid måste balansera upp stämningen
Över tid kan detta skapa både frustration och distans.
Varför vissa fastnar i katastroftänkande
Bakom mönstret finns ofta erfarenheter som format en stark vaksamhet – tidigare trauman, förluster eller en uppväxt präglad av oro. För vissa är det en strategi för att ha kontroll i en oförutsägbar värld. Problemet är att den kontrollen också blir en begränsning, både för den som tänker så och för relationen.
Att hitta en balans
Att leva med en katastroftänkare handlar inte om att försöka ändra hela deras personlighet, utan om att skapa balans. Några steg kan vara:
- Visa att du hör deras oro, men också aktivt lyfta fram det positiva
- Sätta gränser för när och hur ni pratar om risker
- Påminna om tidigare tillfällen då det faktiskt gått bra
- Våga dela dina egna visioner utan att de ska analyseras sönder
Om du ofta känner att oron tar över ert gemensamma liv, kan det vara hjälpsamt att skriva till en relationsrådgivare – för att få verktyg att skapa en tryggare balans, utan att behöva bära hela ansvaret själv.
