I svåra relationer söker vi ibland bekräftelse från andra för att orka vidare. Det kan vara vänner, kollegor eller familj – personer vi litar på och vill ha stöd ifrån. Men ibland går det ett steg längre. Istället för att bara berätta hur vi mår, börjar vi medvetet beskriva vår partner på ett sätt som förstärker vår egen utsatthet. Vi framställer dem i dålig dager – inte för att få hjälp att förändra något, utan för att få sympati.
Det är ett mönster som kan kännas begripligt i stunden, men som på sikt fördjupar avståndet – både till partnern och till den egna självkänslan.
När berättelser börjar vinklas
Alla har behov av att prata av sig. Men det blir problematiskt när syftet med berättandet är att vinna, snarare än att förstå. Då börjar detaljer förstärkas, motiv misstänkliggöras, sammanhang utelämnas.
Exempel:
- Du berättar att din partner ”aldrig lyssnar”, utan att nämna egna utbrott
- Du citerar kommentarer lösryckta ur sitt sammanhang
- Du beskriver dig själv som den som alltid försöker, och partnern som den som förstör
- Du håller tillbaka positiva sidor – för att inte försvaga din berättelse
Resultatet blir en skev bild som målar upp dig som det goda offret och partnern som den onda orsaken.
Varför gör man det?
Det kan finnas flera skäl:
- Du känner dig osedd i relationen och söker kompensation någon annanstans
- Du hoppas att om andra förstår hur illa det är, så känns det mer legitimt att stanna – eller lämna
- Du vill ha moralisk uppbackning för att slippa bära tvivel ensam
- Du är så arg eller sårad att du vill få omvärlden på din sida
Oavsett anledning är det ett tecken på att något är djupt obalanserat – inte bara i relationen, utan även i hur du hanterar den.
Vad blir konsekvenserna?
När du framställer din partner negativt påverkar det flera plan:
- Andra får en snedvriden bild av er relation
- Det blir svårare att möta din partner med ärlighet och öppenhet
- Du fastnar i en roll som inte nödvändigtvis är sann
- Din partner märker ofta förändringen – även om du inte säger något direkt
Detta kan skapa en spiral av ömsesidig misstro, där den ursprungliga konflikten förstärks snarare än löses.
Att byta berättelse – och syfte
Att prata om sin relation med någon utomstående är inte fel. Men frågan är: varför gör du det, och hur berättar du? Om syftet är att förstå, förändra eller söka insikt – då finns en möjlighet till utveckling. Om syftet är att samla sympati på bekostnad av din partners anseende, då är risken att du snarare fördjupar problemet.
Börja med att fråga dig:
- Vad vill jag egentligen få ut av att prata om vår relation?
- Är det jag berättar en rättvisande bild?
- Kan jag uttrycka mina behov utan att förminska min partner?
Om du känner att du håller fast vid en negativ berättelse för att orka, kan det vara hjälpsamt att vända dig till en professionell relationsrådgivare – någon som lyssnar utan att ta parti, och hjälper dig att sortera vad som verkligen är ditt.
