Det finns få saker som känns så osynliggörande som att bli upprepad, ifrågasatt eller bortglömd i det du redan sagt. Att gång på gång få höra: ”Jag vet att du har sagt det” – men sedan ändå mötas av handlingar som visar motsatsen. Eller ännu vanligare: att du får upprepa dig som om samtalen aldrig ägt rum. Det skapar frustration, sorg och till slut ett växande avstånd.
När detta blir ett mönster i relationen leder det ofta till att en part känner sig osedd, övergiven och emotionellt ensam, trots att man fysiskt lever nära varandra.
Vad händer när du inte blir tagen på allvar?
Att en partner glömmer saker då och då är mänskligt. Men när det sker återkommande – och särskilt kring viktiga känslor, behov eller gränser – signalerar det något mer. Då handlar det inte längre om glömska, utan om bristande närvaro eller respekt.
Tecken på detta mönster kan vara:
- Du får påminna om samma saker om och om igen
- Du delar något sårbart, men får inget gensvar
- Din partner säger: ”jag vet att du har sagt det”, men agerar som om det vore nytt
- Du börjar ifrågasätta om det ens är någon idé att prata
Över tid leder detta till en känsla av att dina ord inte spelar någon roll – vilket i sin tur kan göra att du sluter dig, tystnar eller bär på allt själv.
När samtalet inte längre är ömsesidigt
Ett fungerande samtal bygger på att båda parter är närvarande – inte bara fysiskt, utan med sin uppmärksamhet. När den ena ständigt måste upprepa sig och den andra ”inte minns”, blir relationen obalanserad. Det skapas en osynlig arbetsfördelning: den ena håller ihop samtalet, medan den andra släpper det.
Det kan också väcka känslor av ojämlikhet: att du måste vara tydlig, tålmodig, pedagogisk – medan din partner tillåts glömma, missa, förbigå.
Vad ligger bakom glömskan?
Det finns olika skäl till varför en partner ”inte minns”:
- Bristande lyssnande – du hörs, men tas inte in
- Undvikande – det du säger är obekvämt eller kräver förändring
- Mentalt frånvarande – närvaro saknas även om kroppen är där
- Försvar – vissa saker filtreras bort för att slippa känna skuld
Oavsett vilket, är effekten densamma: du känner dig ensam i kommunikationen.
Vad kan du göra?
Du kan börja med att sätta ord på vad som händer:
”Jag märker att jag ofta får upprepa mig. Det får mig att känna mig osedd och oviktig.”
Det är en ärlig observation, inte en anklagelse. Om din partner är mottaglig kan det bli en vändpunkt. Men om beteendet fortsätter trots att du sagt ifrån, behöver du fråga dig hur länge du vill bära relationens kommunikativa ansvar ensam.
Att skriva till en relationsrådgivare kan hjälpa dig att se tydligare vad som är mönster – och vad som är möjligt att förändra. I trygghet, i din takt, utan att någon avbryter dig.
