Att uppmuntra varandras intressen är en självklar del av många relationer. Man visar engagemang, uppskattar att den andre har en passion och ger varandra utrymme. Men ibland döljer sig något mer bakom det till synes generösa stödet. Det är inte ovanligt att man aktivt uppmuntrar ett tidskrävande intresse hos sin partner – inte av omtanke, utan för att få mer distans. En efterlängtad andningspaus. En ursäkt att slippa närhet, ansvar eller konfrontation.
Detta mönster är ofta subtilt och svårt att erkänna, men det säger mycket om var relationen befinner sig.
När distansen blir bekväm
I början av relationen kanske partnerns intresse upplevdes som konkurrens: du ville ha mer tid, mer närhet. Men med tiden kan det förändras. Kanske har kommunikationen blivit ansträngd. Kanske har känslor svalnat. Kanske känns relationen kvävande – eller bara trött.
Då kan partnerns intresse, hur tidskrävande det än är, plötsligt kännas som en lättnad. Du slipper förklara varför du inte orkar ses, prata eller vara nära. Du kan säga: ”Självklart ska du åka iväg hela helgen – du behöver det.” Och mena det. För att du själv behöver det ännu mer.
Tecken på att distansen är önskad
Här är några kännetecken på att ditt stöd kanske handlar mer om distans än omtanke:
- Du blir lättad när din partner försvinner iväg med sitt intresse
- Du föreslår själv aktiviteter som gör att ni slipper umgås
- Du känner dig mer som en medboende än en partner
- Du undviker att ta upp att du egentligen inte saknar närheten
Det behöver inte vara fel – men det är värt att förstå vad det säger om din egen längtan, eller frånvaro av längtan.
Vad döljer sig bakom stödet?
I grunden handlar detta ofta om en känsla av att relationen blivit svår att vara i. Närheten känns inte längre självklar. Samtalen leder ingenstans. Du kanske känner dig instängd, men har inte sagt det högt. Att då uppmuntra den andres projekt, hobby eller intresse blir ett sätt att skapa det utrymme du själv inte vågat be om.
Det kan också handla om att slippa konflikter. Om du känner att du ändå inte blir hörd eller förstådd, kan det kännas enklare att dra sig undan tyst – genom att ge den andra ännu mer tid för sig själv.
Faran med det outtalade
Problemet är inte att ni har olika intressen eller att ni är isär ibland – tvärtom kan det vara berikande. Problemet uppstår när det blir ett sätt att undvika sanningen. När du uppmuntrar avstånd utan att säga varför. När din partner tror att allt är fint, medan du i själva verket känner dig frånkopplad.
Den sortens osynk leder ofta till förvirring, ensidighet och till slut bitterhet.
Att våga möta det du känner
För att kunna förändra något måste du börja hos dig själv. Ställ dig själv frågorna:
- Vill jag verkligen ha mer gemensam tid – eller är jag lättad över att slippa?
- Vad saknar jag i relationen – och vad försöker jag undvika?
- Skulle jag kunna vara ärlig med min önskan om mer utrymme?
Om du känner att du tyst uppmuntrar distans för att inte behöva ta i det som skaver, kan det vara en hjälp att skriva till en professionell relationsrådgivare – i lugn och ro, på egna villkor, utan att behöva lägga allting på bordet på en gång.
