“Jag vet att jag är hemsk” – men sen händer inget
Det låter ödmjukt. Sårbart, kanske till och med rörande: “Jag vet att jag gör fel”, “Jag är så självkritisk”, “Jag hatar den sidan hos mig själv.” Men med tiden märker du att dessa ord inte leder till förändring. De fungerar snarare som en sköld – eller ett vapen – som avvärjer samtal, tar bort ditt utrymme och sätter stopp för ansvar.
När självkritik används på detta sätt förvandlas den till ett psykologiskt immunförsvar. Istället för att möta konsekvenserna av sina handlingar, säger partnern det du annars skulle säga – och stänger därmed diskussionen. Du förväntas visa förståelse, inte fortsätta trycka på. Och om du gör det, riskerar du att framstå som hård, kall eller oresonlig.
Hur självkritik blir ett försvar
- Partnern erkänner fel – men vägrar prata vidare om dem.
- Du blir tyst av rädsla för att “göra det värre”.
- Du märker att inga förändringar sker – trots de ständiga ursäkterna.
- Ni hamnar i ett mönster där du får trösta efter att du tagit upp ett problem.
Skillnaden mellan äkta självrannsakan och strategisk självkritik
Äkta självrannsakan leder till ansvarstagande. Den kan vara smärtsam, men den öppnar. Den strategiska självkritiken däremot – ofta omedveten – handlar om att få kontroll över samtalet. Den säger: “Jag dömer mig själv så hårt att du inte behöver (och inte bör) göra det.”
Vanliga uttryck som kan signalera denna dynamik
- “Jag vet att jag är helt värdelös som partner.”
- “Jag fattar inte att du står ut med mig.”
- “Det är bara ännu en sak jag misslyckats med.”
Vad som händer med dig i detta mönster
1. Ditt fokus flyttas från saken till din partners känslor Du går från att vilja ta upp något – till att behöva ta hand om.
2. Du blir försiktig med din sanning Du censurerar dig för att inte “slå på någon som redan ligger”.
3. Du känner dig känslomässigt förvirrad Du vet att det är du som blivit sårad – men du är den som får visa mest empati.
Hur du kan bemöta denna form av självkritik
1. Bekräfta – men stå kvar “Jag hör att du är hård mot dig själv, men det betyder inte att vi inte ska prata om vad som hände.”
2. Sätt gränser för tröst som avleder Du behöver inte bli den som lugnar någon som just undvikit ansvar.
3. Flytta fokus från skuld till konsekvens “Det här handlar inte om hur dålig du är – det handlar om vad som händer med mig när det blir så här.”
Ansvar utan självhat
Självkritik som används för att undvika ansvar är svår att upptäcka – eftersom den liknar sårbarhet. Men i längden blir den en fälla. Det krävs mod att stå kvar, att se igenom de emotionella rökridåerna och säga: “Jag behöver inte att du pratar illa om dig själv – jag behöver att du lyssnar på mig.”
Hos Relationsrådgivning kan du få skriftlig hjälp att formulera dig när du vill nå fram – men möts av självkritik som aldrig leder till verklig förändring.
