Att få barn är en livsomvälvande upplevelse. Många relationer formas, fördjupas och prövas under årens lopp genom föräldraskapet. Men det som ofta förbises är vad som händer när barnen blivit vuxna – och ändå fortsätter att påverka föräldrarnas relation, ibland mer än de borde. Då kan det uppstå ett osynligt maktförhållande där ni som par känner er begränsade, påverkade eller styrda – trots att barnen sedan länge har lämnat hemmet.
Att sätta gränser i det läget handlar inte om att ta avstånd, utan om att återta er plats som par och som individer.
När vuxna barn påverkar för mycket
Det är naturligt att ha en nära kontakt med sina barn, även i vuxen ålder. Men när deras åsikter, behov eller närvaro börjar styra ert sätt att leva tillsammans, är det dags att stanna upp. Ni kanske märker att:
- Ni undviker att göra vissa val av rädsla för reaktioner från era barn
- Ni anpassar ert umgänge, er ekonomi eller er fritid efter vad barnen tycker är lämpligt
- Ni får kritik för hur ni pratar med varandra, reser eller spenderar pengar
- Det skapas allianser, där ett barn tar ställning för den ena mot den andra
Då har förhållandet börjat styras utifrån – och det är svårt att behålla integriteten som par.
Varför är det så svårt att säga ifrån?
Många föräldrar brottas med skuld. De vill inte uppfattas som kalla, själviska eller distanserade. Man kanske har ett starkt behov av att behålla närheten till barnen, särskilt om relationen varit ansträngd tidigare. Ibland finns också en rädsla att förlora kontakten helt.
Men när ni inte sätter gränser, betalar ni ofta ett högt pris som par. Ni slutar fatta beslut tillsammans. Ni undviker viktiga samtal. Ni håller tillbaka er längtan, er utveckling, er frihet – för att barnens reaktioner blivit viktigare än er egen känsla av riktning.
Tecken på att ni behöver agera
Om ni märker att ni:
- Känner er begränsade i vad ni får uttrycka
- Tappar energi efter samtal med era vuxna barn
- Upplever att ni går på tå även i er egen relation, på grund av barnens inblandning
- Känner att ni inte får bestämma fritt över er egen framtid
… då är det dags att fundera över vilka gränser som behöver sättas.
Att sätta gränser med omtanke
Gränser behöver inte vara hårda eller dramatiska. De kan uttryckas med värme och tydlighet:
”Vi älskar att ha dig nära, men det här är något vi vill fatta beslut om själva.” ”Vi vill gärna höra din åsikt, men valet är vårt.” ”Vi märker att vi påverkas mer än vi mår bra av – vi behöver ta ett steg tillbaka och hitta vår riktning.”
Sådana formuleringar visar respekt för både relationen och barnet – utan att ge upp det egna ansvaret.
Att återta relationen som par
I takt med att barnen blir vuxna behöver också relationen mellan er förändras. Ni har rätt att forma ert liv på nytt – utan att känna att ni måste godkännas eller kontrolleras. Att sätta gränser handlar om att värna er relation, inte att stöta bort någon.
Om ni upplever att era vuxna barn påverkar er relation mer än ni mår bra av, kan en skriftlig kontakt med en relationsrådgivare hjälpa er att hitta balansen – i lugn och ro, utan skuld eller dramatik.
