Att bli förmyndare är alltid en stor förändring, men när det sker oväntat och handlar om en ung släkting kan det omkullkasta hela vardagen. Från en dag till en annan förändras rollerna i hemmet. Ni är inte längre bara ett par som sköter er egen relation och vardag – ni är också ansvariga för ett barn eller en tonåring, med allt vad det innebär av juridik, känslor, ekonomi och framtidsplaner.
Det är en situation som kan förena er – men också skapa påfrestningar som prövar tålamod, kommunikation och er förmåga att hantera förändring.
Den första chocken och omställningen
När beskedet kommer kan det väcka en blandning av känslor: omtanke, oro, ansvar, men också osäkerhet och rädsla. Ni kanske känner er hedrade över att få förtroendet, men samtidigt överväldigade av allt som nu måste ordnas.
Den första tiden handlar ofta om:
- Praktiska beslut: boende, skolgång, rutiner, försäkringar
- Juridiska frågor: vad innebär förmyndarskapet, vilka rättigheter och skyldigheter följer med?
- Känslomässiga reaktioner: barnets sorg eller förvirring, era egna blandade känslor
Här är det lätt att glömma bort att ni själva också behöver tid att bearbeta förändringen.
Att balansera relation och föräldraansvar
En av de största utmaningarna kan vara att ni nu behöver leva i dubbla roller – som par och som föräldragestalter. Det är lätt att hela ert fokus hamnar på barnet och att er egen relation får stå tillbaka. Om ni inte pratar om det riskerar ni att tappa kontakten med varandra.
Det kan vara värdefullt att tidigt:
- Avsätta tid varje vecka bara för er som par
- Vara öppna om stress och oro, så att den inte byggs upp i tystnad
- Prata om hur ni vill fördela ansvar och roller
Den unga släktingens perspektiv
För barnet eller tonåringen kan situationen kännas förvirrande och skrämmande. Det är inte bara en förändring av boende och rutiner – det är ofta en följd av en kris, som sjukdom, dödsfall eller andra svåra omständigheter.
Ni kan underlätta övergången genom att:
- Lyssna mer än ni pratar i början
- Visa att ni respekterar tidigare relationer och minnen
- Skapa stabilitet och tydlighet kring vardag och regler
- Var tålmodiga med att förtroende och trygghet tar tid att bygga upp
Konflikter och värderingsskillnader
Som par kan ni ha olika syn på barnuppfostran, regler och frihet. Dessa skillnader kan bli extra tydliga när ni snabbt kastas in i föräldrarollen. Här är det viktigt att ni tar samtalen privat – inte framför barnet – och försöker enas om gemensamma ramar.
Det kan också dyka upp skillnader mellan er och barnets tidigare uppfostran. Att helt ändra allt på en gång kan skapa onödig oro och motstånd. Att hitta balansen mellan att ge trygghet och att långsamt införa nya strukturer är en nyckel.
Att söka stöd utanför relationen
Ni behöver inte klara allt själva. Att vara förmyndare innebär ansvar som ibland kan kännas tungt, och det kan vara värdefullt att söka stöd:
- Hos familjerådgivning eller socialtjänst
- Genom att prata med andra som varit i liknande situationer
- Via juridisk rådgivning för att förstå era skyldigheter och rättigheter
Genom att avlasta er själva skapar ni också bättre förutsättningar för att orka finnas där för barnet – och för varandra.
Att hålla fast vid relationen mitt i allt
Det är lätt att relationen hamnar i skymundan när livet förändras så drastiskt. Men just därför är det avgörande att ni hittar sätt att vara par – inte bara förmyndare. Små stunder av närhet, gemensamma skratt och öppna samtal kan göra skillnaden mellan att bara överleva situationen och att faktiskt växa tillsammans genom den.
Om ni känner att omställningen är överväldigande, kan det vara värdefullt att skriva till en relationsrådgivare. Där kan ni i lugn och ro utforska hur ni både kan vara ett starkt stöd för den unga släktingen och bevara er egen relation.
