I många relationer finns det en person som snabbt vet vad den vill – och en annan som behöver tid. Tid att känna efter, väga för- och nackdelar, fundera, kanske till och med sova på saken. Dessa olika beslutstempot är i sig inget problem. Men om de inte förstås och hanteras, kan de skapa en känsla av obalans, irritation och missförstånd.
När den ena ständigt driver på medan den andra drar sig undan för att tänka, uppstår ofta en växelverkan som skaver – och där båda parter känner sig oförstådda.
Snabbheten som trygghet – eller kontroll?
Den som fattar snabba beslut upplever ofta detta som en styrka. Det känns effektivt, rakt och tydligt. Att tänka länge kan kännas onödigt – ibland till och med provocerande. Beslutsamheten tolkas som trygghet, handlingskraft eller enkelhet. Men i en relation kan denna snabbhet också uppfattas som dominans: att den som hinner först bestämmer.
För den som är långsammare kan detta skapa känslan av att ständigt ligga efter. Av att inte få plats att tänka färdigt. Av att beslut tas över huvudet – även om det inte var meningen.
Långsamheten som eftertanke – eller undvikande?
Den som behöver tid tolkar ofta sitt eget tempo som sunt: man vill fatta välgrundade beslut, undvika misstag, respektera processer. Men för en partner som är snabb kan detta upplevas som obeslutsamhet, tvekan eller ointresse.
Skillnaden i tempo tolkas alltså ofta fel – och istället för att komplettera varandra, börjar man irritera sig på varandra.
Vad händer när ni inte synkar?
När olika beslutstempo inte hanteras öppet kan det leda till:
- Att den snabba känner sig frustrerad över att inget händer
- Att den långsamma känner sig pressad och slutar uttrycka sig helt
- Att samtal alltid mynnar ut i irritation eller uppgivenhet
- Att beslut tas i smyg eller i förväg – för att undvika nya låsningar
Till slut handlar det inte längre om själva besluten – utan om hur man kommunicerar kring dem.
Att synliggöra tempot – utan att döma
Nyckeln ligger i att prata om hur ni tar beslut, inte bara vad ni vill. Formuleringar som:
“Jag märker att jag ofta trycker på – det är inte för att styra, utan för att jag vill ha klarhet.” “Jag behöver tid att känna efter, annars blir det inte mitt beslut – bara ett jag går med på.”
… kan öppna upp för förståelse. Det handlar om att validera varandras behov, och att hitta ett tempo där båda får plats.
Beslutsfattande som ett gemensamt ansvar
Ingen har “rätt” tempo. Det viktiga är att ni börjar samarbeta istället för att dra åt varsitt håll. Den snabba kan öva sig i att hålla tillbaka. Den långsamma kan utmana sig själv att vara mer tydlig i var man befinner sig i processen.
Om ni ofta krockar i beslut och känner er osynkade, kan det vara hjälpsamt att skriva till en relationsrådgivare. I lugn och ro kan ni få syn på era olika sätt att tänka – och hitta vägar att mötas utan att någon behöver ge upp sig själv.
