Ni har tagit steget. Bokad tid, möte med professionell. Det som skulle vara ett försök till närmande blir snabbt något annat. Blickarna hårdnar, rösterna höjs. Terapeuten säger något – och du väntar på att din partner ska få kritik. Eller tvärtom: du känner dig plötsligt själv i försvar, som inför en domstol. Och du märker att det här rummet, som skulle vara en plats för samtal, har blivit ännu en scen för era konflikter.
I stället för att skapa förståelse, blir varje möte en maktkamp om vems version som ska vinna.
När terapeuten blir symbol för rätt eller fel
Det händer ofta i relationer med mycket olöst ilska eller maktobalans. Parterapin blir inte längre ett rum där ni är två mot problemet – utan två mot varandra, med terapeuten som (oönskat) vittne eller domare.
Tecken på detta kan vara:
- Ni vänder er till terapeuten för att bekräfta er ståndpunkt.
- Ni rättar varandra ständigt – inte för att förstå, utan för att motbevisa.
- Samtalen i terapin känns mer laddade än de ni har hemma.
Plötsligt handlar det inte längre om er relation – utan om vem som “har rätt”.
Vad ligger bakom detta behov av att vinna?
När relationen är i kris kan längtan efter att bli sedd, förstådd och försvarad bli mycket stark. Om du inte känt dig lyssnad hemma, kan terapeuten bli den du försöker nå – som om det är där erkännandet ska komma. Men det skapar lätt en triangulering där:
- Terapeuten blir domare, inte stöd.
- Ni båda söker allierade istället för att lyssna på varandra.
- Relationen reduceras till rätt och fel, inte känslor och behov.
Och när detta sker upprepade gånger, tappar ni båda förtroendet – både för processen och för varandra.
Kan det bli bättre?
Ja – men det kräver ett skifte i fokus. Inte på vem som gör mest fel, utan på vad som gör mest ont. Inte på bevis, utan på känslor. Förändring sker inte i argumentation, utan i sårbarhet.
Om detta inte är möjligt tillsammans just nu, kan du börja själv.
Att skriva till en relationscoach är ett sätt att sortera dina egna känslor och reaktioner – utan att hamna i försvar. Du får tid och utrymme att förstå vad du egentligen behöver, bortom striden om vem som har rätt. I din egen takt, utan att någon dömer.
